robertskalman.blogg.se

2 november 2015, 00:31

Igår på min födelsedag var Maxim och jag till min Mamma och hade väldigt trevligt. Mamma orkade dock inte

åka med ut till Norra begravningsplatsen, där pappa ligger begravd. Vi bestämde då att tjuta på det till idag.

Sagt och gjort, vi åkte ut idag istället.

Här är jag vid pappas grav.

Här tänder Maxim ljus på Strindbergs grav, bara ett stenkast från pappas grav.

Här sitter jag vid farfar och farmors grav på Lindhagens kulle. Den stående stenen är rest

över Teodor Lindhagen, Farmors pappa och min pappas morfar. Stenen restes av Engelbrekts

församling, Teodor var Engelbrekt första kyrkoherde från 1912. Farmor och farfar var det

första par som gifte sig i Engelbrektskyrkan. Kullen heter Lindhagens kulle efter borgmästare

Lindhagen, han som tog emot Lenin i Stockholm på hans väg hem till Ryssland för att göra

revolution. Under stenarna som inte har ljus ligger farmors Lindhagensläktingar.

Vi hittade inte urfadern byggmästarn och guldgrävarn Nils Hansson Kalmér, farfars pappas

grav, och inte heller byggmästare Johanssons grav. Han var pappa till farfars mamma Natalia.

Han kallades " Vasa-kungen" eftersom han byggde många hus i Stockholmsstadsdelen

Vasastaden.

Några speciella gravar passerade vi under vårt letande.

Halloweengraven där den döde har texten " Glad Halloween önskar Greven från Greve-

holm och Signe! " runt halsen. Om det är Signes grav förtäljer inte historien,

Skådespelerskan Lena Nymans gravsten.

På eftermiddagen var jag på Tellusbiografen i Midsommarkransen, och såg Lawen Montadi

och Gellert Tamas film om Katarina Taikons kamp för romernas rättigheter. Katarina slet i

många år mot förstockade vita politiker. Hon slutade med en bristning i hjärnan och låg i

koma åtskilliga år innan hon dog utan att vakna upp igen. Som hennes förtrogna syster Rosa

sade: Hon hade tagit på sig zigenarnas sak för erkännande som fullvärdiga svenskar och

mänskliga rättigheter. Hon fick inte ens med sig Ivar Lo-Johansson och Olof Palme på

detta. Om en mörk tid i Sveriges historia, som det finns åtskilliga paralleller med vad som

händer idag.

Tellus, en av landets äldsta biografer.

Filmens slutbild.

Gå och se den! En ögonöppnare och väckarkocka, anser Robert Skalman,

som minns zigenarlägren borta i Flysta i Spånga på 60-talet, inte så långt från Beckomberga.