Konstrundan på Visingsö 5 - 7 augusti 2016
Under några dagar har jag betat av Konstrundan, mellan alla andra kulturella evenemang här på ön.
RAKEL OCH BIRGITTA I FD: PRÄSTGÅRDEN
Jag började hos glaskonstnären Rakel Grünewald. Hennes "Längtande hund" tyckte jag
om. Tänk att ha den stående i ett fönster och ljuset ute spelande genom glaset !
Den var dock inte i min prisklass, så jag köpte en annan som passade min plånbok
bättre.
Den här heter "Asylsökande", som jag först fastnade
för, men sedan bytte mot en annan. Visar den på bild
när jag löst ut den.
Ett glashängsmycke för mig själv köpte jag dock, att
sätta i mitt Waran-halsband, som jag alltid har kring
halsen. Lilia fick ett snarlikt av mig för några år sedan.
Rakel och silversmeden Birgitta, som hon brukar ställa ut tillsammans med.
KUSINERNA INGER OCH ULLA NEDANFÖR VISINGSBORGS SLOTTSRUIN
Inger Dahlqvists fina och inspirerande fotografier. Idén med fönsterbågarna ska jag någon gång stjäla, jag som har så många gamla och vackra fönsterbågar, sedan min tid som Fönsterhantverkare.
Ulla Johanssons grönsaker ser frestande ut, allt från vitlöken till citronerna är dock gjorda i keramik.
Inger och Ulla är kusiner och ställer ut tillsammans. Ingers blomsterbilder och Ullas mobil. Dom är släkt
med Olle Krantz, vars målning hänger där också.
AKVARELLISTEN LASSE WETTERBRANDT I SÄBY
Lasse Wetterbrandts fina akvareller med frambrytande ljus mellan träden, tycker jag mycket om, Håller du på att piratkopierar säger Lasse skämtsamt. Det fattar du väl att det är för min blogg, svarar jag. Aha, publicitet och reklam, replikerar Lasse.
HEMMA HOS CLARA WALLER I SÄBY
Clara, jag piratkopierar inte, men jag vill gärna ha med din döda ek, i min blogg. Okay,
säger hon.
Dimman sveper in över öppet vatten. Suveränt gjort, Clara !
"Nunor med miner"
Vad är det här för spännande insallation då, Clara ?
Claras sambo Håkan slår upp rom i Ulrica Hydman-Vallin-snapsglas till den fikastund, som jag har bjudit in
arkiologens Anna och hennes sambo/särbo Roman till. Roman Nieczyporowski kom till Visingsö som ung polsk student för att plocka grönsaker. Det har han fortsatt göra under alla år fram till nu, även efter han blev konstprofessor i Warsawa för ganska många år sedan. Både Håkan och Anna har varit bilburna lantbrevbärare här på ön. Håkan var den förste.
Värdinnan Clara har plockat fram en kladdkaka, nu när hon har mottagit många besökare
i sin ateljé och kan koppla av en stund i glada vänners sällskap.
LARS GUSTAFSSON I KUMLABY...
KOMÅLARE HANS LÖNNQVIST I RÖKINGE
...visar sina keramikfåglar, samtidigt som han håller upp bilden på "vår" gamla "svarta tupp",
han som hördes gala över nejden fram till i vinteras, då han plötsligt dog.
Här är "svarta tupp"s sörjande och förvirrade hönor.
Hans och hans fru flankerande några av Hans glada kor.
Två nyfikna kor med en mus på Hans´ Volvos motorhuv.
Hans är också en duktig kanonsvarvare. Han har svarat över tusen kanoner och levererat en kanon i rent guld till någon arabisk schejk, som ville ha en sån.
Hans är en mångsysslare och utmanar sina besökare i bågskytte och
yxkastning. Han har också många fler strängar på sin lyra, han är
duktig på carvings bl.a.
86-ÅRIGA GUNVOR RONNHEDEN på Haraldsgården i RÖKINGE
Gunvor visar gamla vävnader ur sin unika samling. Här en gammal vävnad typisk för Dalarna.
En inte så gammal vävnad, som är full med klassiska mönster och symboler..
...och som också är vändbar, en mörk och en ljus sida.
En skånsk vävnad.
Ett linnelakan på bordet, tillverkad från frö till vävt lakan av en och samma kvinna. Då
vävstolarna inte var så breda förr, syddes två längder samman. Dåtidens lakan hade alltså
en skarv i mitten, som kunde vara störande under sömnen.
Här visar Gunvor upp sitt Visingsösten-smycke, som hon en gång fick av sin älskade
make Egon och som finns i Kia Hedbergs bok om de flesta av öns alla Visingsösten-
smycken , som Kia dokumenterat i sin bok. Visingsöstenen finns bara vid sand-
stränderna på norra ön, vid den sk. Sandudden. Det är en blank, svart sten, som bara
finns på ett fåtal platser i världen (?). Det är av vågorna slipade bitar av fosforit från den
lokala berggrunsen Visingsögruppen, som är 7-800 miljoner år gammal. Det är som när
man letar bärnsten vid Östersjöns stränder.
"Bröllop på Haraldsgården" (Gunvors gård); tavla av Olle Krantz (en av pojkarna på golvet). Tavlan hänger nu just där kakelugnen står.
Hos Gunvor , denna gamla, älskliga dam, blev jag kvar säkert 2 timmar. Här fikandes
tillsammans med åkarens syster.
Längre än så hann jag iinte denna Konstrunda.
Det här är vad jag hann med under Konstrundedagarna. De röda markeringarna med gul ring runt, var vad
jag hann med från norr till söder.
Vid Rönäs fick jag "soppatorsk", dvs batterierna var urladdade efter att ha kört för länge
och långt. Åkte in till närmaste hus, när moppen knappt gick framåt och fick sticka kont-
akten till min laddare i ett väggurtag,.Laddaren har jag alltid med mig, ifall detta händer. Det var alltså
inte första gången.
Jag hann alltså inte med hela Konstrundan och idag var sista dagen.
Men jag fortsatte ändå dagen därpå.
PÅ GALLERI PERSGÅRDEN I STIGBY (11)
Gun Elds härliga vallmon. Guns devis är: "Sätt Eld på väggen".
"Kaos"
Hon målade också "Vardagsänglar", sådana människor i ens närhet, som man kan
vända sig till närhelst på dygnet.
"I ur och skur"
HEMMA HOS RYSKAN ELENA MAKSIMOVA, OCKSÅ I STIGBY (12)
Elena är skulptör.
Här har hon skulpterat min granne Chalotte till verklig igenkännlighet. Jag utgår från att hon har gjort samma sak
med sin sambo Rune, i bagrunden. Honom har jag aldrig träffat.
Här talar Elena med min ryska hustru på mobilen. Hon ringer och skvallrar om att jag är
på besök och dricker thé. Vi har väldigt trevligt, pratar stapplande ryska oh Elena
stapplande engelska, det är inte hennes språk. Elena vill gärna skulptera mig, som hon
gör med Lilia, vilket jag inte har något emot.
Årets Konstrunda var något utöver det vanliga, säger Robert Skalman.