Bösök i Isaac och Sigrids ateljè tillsammans med systrarna Grünewald. Torsdagen 18 februari 2016
Idag besökte jag tillsammans med systrarna Rakel och Rebecca Grünewald Isaac Grünewald och Sigrid Hjerténs ateljé, deras farföräldrar, högst upp i Saltsjöbanans stationshus på Katarinavägen 19 på Södermalm.
Längst upp på stationshusets kupol sitter en vindflöjel föreställande ett
ånglok.
Stationshuset Katarinavägen 19.
I Sigrid och Isaacs ateljé bor nu sjökaptenskollegan
Göran Sjödin, vars pappa var sjömanspräst i huset och
hade ateljén som tjänstebostad. Göran har växt upp i
huset bland alla sjömän som passerat revy.
Huset blev senare Sjömaninstitutet med sjömans-
kyrkan som en del.
Rebecca och Göran diskuterar pappa Ivan Grünewald,
som hade egen målarskola i ateljén under 50-talet
En kopia av en målning målad av Isaac Grünewald, föreställande Sigrid Hjertén. Kopian är gjord i Kina.
Rebecca, Rakel och Göran på ateljéns kommandobrygga.
På kommandobryggan står en riktig fartygsradar, som nu fungerar som barskåp.
Stadsgårdskajen med Birka-terminalen närmast, Stadsgårdsleden ut
mot Nacka, Saltsjön ut mot Stockholms skärgård och längst ut mot
höger, Saltsjöbanans spår in mot Slussen
Samma utsikt som ovan, i en orginalmålning av Isaac Grünewald.
Utsikten mot Stadsgården genom fönstret i fonden
Tavlan på fartyget ovan är målad på bladguld, som var en specialitet för en annan av husets udda
boende, madam Zoiya Kropskaiya, som var av rysk adel från St Petersburg, som gifte sig med den svenske
kommunistledaren Kilbom för att komma ut ur Sovjetunionen efter revolutionen. Hon hade aldrig själv kammat sitt eget hår innan hon kom till Sverige. Äktenskapet med Kilbom varade inte länge. Zoiya som ville bli titulerad
Madam och höll sig med egen betjänt, har porträtterat både Sovjetunionens ledare Breshnev och drottning
Silvia.
Här har Zoija porträtterat Göran och hans mamma, som hänger mörkt under takåsarna
högst upp i huset.
I samtal över en långfika vid soffgruppen.
En av stans mest fantastiska utsikter mot franska bukten, Räntmästartrappan, Skepps-
brokajen och Gamla Stan, som ofta återkommer i Sigrid och Isaacs målningar.
När vi sjökaptener pratar om sjukvårdsboken "Sjukvård för sjöfolk" berättar jag hur jag
fascinerades av det illusterade kaptlet "Nödförlossning" som ung styrman och att den
sedan kom att inspira mig till att senare i livet förlösa min hustru genom 3 hemför-
lossningar, de två första gångerna med telefonassistans av hemförlossningsbarnmorskan
Ann-Charlotte.
Ann-Charlotte och Göran , visade det sig, vara ett kärlekspar när dom var 8 - 9.år, i
samma skola på Södermalm. Görans mamma var lärarinna där.
Numera heter Ann-Charlotte Cayenne och är min bihustru när inte Lilia orkar med alla mina
upptåg och spontana idéer. Då träder Cayenne in och vi gör Ålandskryssningar, går på teater
och opera. Till våren har vi tänkt åka till en healer i Brasilien, som Cayenne besökt tidigare,
En selfies på Cayenne och mig från december 2015.
Göran vid en modell av den koleldade ångbåten Blidösund, som Göran brukar vara
befälhavare på. Koleldaren på tavlan går inte heller av för hackor.
Målning av Carl-Anton i husets entré, med stationshuset i rött till vänster.
En mycket nöjd besökstrio hos Göran, utanför stationhusets port.
Nedanför och framför Tyska kyrkan torn i Gamla Stan, låg tidigare den runda byggnaden Kolingsborg,
som uppfördes 1954, och varifrån fördelades under ett par decennier "dagens jobb" till
Stockholms hamnarbetare. Min sjökaptenskollega och nära vän Gästgivar-Mats från Nås var fördelare
här tidigt 80-tal, innan han några år senare kom och var sommarskeppare tillsammans med mig senare
delen av 80-talet. Trots att jag seglat över hela jorden, var Djurgårdsskeppare ett mycket tillfredsställande
jobb, med fantastiskt vackra mornar in mot Gamla Stans skyline eller sena kvällars ljus över den insomn-
ande staden.
Kolingsborg när det begav sig.
Nu är man i full färd med att riva det fantastiska Sluss-maskineriet, som man låtit förfalla för att få anledning
att riva. Tänk vad det görs mycket dumheter här i världen ! , säger Robert Skalman.
Fint!