Söndagen 22 september 2013 Skördefesten fortsätter.
Börjar idag min rundresa på Skördefesten hemma hos Stefan i Kumlaby inte långt från
Säby där vi har våra hus. Stefan demonstrerade sitt portabla sågverk Solosågen. Den togs
fram i Härnösand på 70-talet, när jag pluggade där. Jag minns det mycket väl när sågen
presenterades som den sensation den var, Man kan t.o.m ha med den ute i skogen på
avverkningsplatsen.
Åkte därefter ner till Persgårdens Galleri i Stigby. Där fastnade jag länge hos unga värm-
ländskan Ulrika, som jobbar både i silver och läder
. Det kändes hemtamt att prata med
henne eftersom jag också är värmlänning, dock i förskingringen. Dessutom tänkte vi lika i
mycket och hade gemensamma intressen. Vi hade roligt tillsammans.
Träffade ute på gårdsplanen Charlotte med dottern Ellen, som jag inte sett sedan hon var
tonåring. Trevligt möte i förbifarten.
Där ute träffade jag också Sveriges äldsta guide Inga
Henriksén tillsammans med paret Miller, dom som gifte sig uppe på Kumlaby kyrkans utkiks-
plattform uppe i tornet, det som kom till under Per Brahe den yngres tid för astronomiska
observationer när han startade Braheskolan i kyrkan på 1500-talet. Skolan som finns än idag
som folkhögskola.
Strax därefter träffade jag Kelle min granne och gift med Charlotte och far till Ellen, som stod
Och krängde sina vinäger- och propolis –produkter.
Köpte lotter av Livbojen, Sjöräddningens stöd förening, utan att vinna ens en polkagris, och
det var väl bra, åtminstone för mina tänder.
Nästa anhalt var Brahekyrkan för att lyssna än en gång på Leifs strålande föreläsning. Det är jag glad
för, för vi var en ganska liten grupp och Leif berättade sånt som inte hanns med igår.
Bland annat
berättade han att drottning Christinas kröningsmantel förvaras i Brahekyrkan, men bara visas och
används två gånger om året, vid jul och Per Brahes födelsedag. Att den finns i Brahekyrkan beror på
att greven var kungens närmaste man, och var den som både bar fram manteln vid Christinas
kröning och tog av den vid hennes abdikation. Det ger mig anledning att gå i kyrkan till jul, som
klanen ska fiira här på ön. Trots att jag inte är troende, älskar jag kyrkorummet och liturgin
och sjunger gärna dom gamla psalmerna, om dom inte har ändrat texten till det oigenkännliga.
Nu var Skördefesten slut för klockan var så mycket. Ändå åkte jag till Sven och Siw för att få se
deras fantastiska trädgård.
– Vi har väntat på Dig, säger dom. Det var väl gulligt!
Där var också kvar en keramiker vid namn Ulla,
som höll på att plocka ihop sina alster. Hon gör
fantastiskt naturtrogna grönsaker i lera. Jag köpte en potatis med groddar och en lemon utan att
blinka. Ullas morbror hette Olle Krantz.
Avslutade min rundtur med att besöka Klara Waller
och hennes galleri norr om oss. Hon och
Håkan satt och åt i köket, men blev entusiastiska när jag dök upp. Klara stämde frejdigt upp i
en sång hon lärt sig på Rhodos av vår närmaste granne Ylva i kollektivet i Hägersten. Dom var ett
gäng kvinnor från vårt kollektiv som bodde på samma hotell som Klara och hennes man.
När jag till slut kom hem var då som hastigast Phillipp och hans tjejkompis i huset. Vi åt och drack
vin tillsammans,
innan vi sa god natt till varandra efter en hektisk dag för oss alla tre.
Robert Skalman