Kyrkogårdarna på Visingsö. De döda får besök. Fredagen 27 maj 2016
Besök på Visingsö två kyrkogårdar. Här hälsar jag på gamla bekanta och kollegor på Brahekyrkan kyrkogård.
Inga Henrichsén, Sveriges äldsta guide, verksam in i det sista. Hon
provkörde min moppe och älskade den. Hon bytte sin gamla Saab mot
en moppe det sista hon gjorde i livet. Inga gick som ung flicka i teosof-
ernas Raya Yoga - skola,som dom startade här på ön när Madame
Tingley kom hit 1913, för den stora fredskonferensen.
Också en av de senast avlidna på ön, är vår käre Smé, som ligger här
med sina föräldrar..
Minneslunden vid klockstapeln. Här ligger två av mina nära kollegor,
Pelle (död 2005) och Bosse (död 2014).
Sjökapten Lundborg, död samma år jag föddes.
Lundborg, kanske Violas pappa.
Helge utsåg mig till
"den nye kaptenen" fast jag aldrig haft som ambition
att jobba på Visingsöfärjorna, även om jag hoppat in
ibland när det fattas skeppare.
Zetterbergarna finns inte kvar på ön.
Svensönerna är en typisk Visingsösläkt.
Färjeskeppare Kalle Johansson hann jag träffa.
Ronny var däcksman på färjan.
Kjell var också däcksman på färjan...
...liksom Charles, som var den förste sjöman jag träf-
fade på ön. Hans fru hade vandrarhemmet vi tog in på
första gången vi var här.
Brahekyrkan och makarna Zanders grav.
"Farfar" Karl-Erik var bonden som odlade jorden runt om vår gård. Han var också däcks-
man på färjan. Hans hustru Marianne var den enda äkta öbon vi lärde känna under alla
våra år på ön. Hon var mycket förtrolig och underbar mot oss. En verklig vän ! Få förunnat
att komma någon öbo så nära.
Marianne Zander var av släkten Lindstrand. Här ligger
Mariannes föräldrar, som drev gården "Lilla lyckan".
Elin skapade en fantastisk trädgård vid sidan om,
som Marianne fortsatte att vårda.
Här ligger Mariannes vännina och granne Märta Lindeborg. George var
båtbyggaren, som dog alldeles för tidigt. Han lät stycka av en bit av sina
föräldrars mark, byggde sitt båtbyggeri (vår verkstad) och husen vi har
på ön.(Säby Kolaregård om 2 800 kvm). Lägg märke till hur länge Märta
var änka (42 år). Märta lärde jag känna mycket väl hennes sista 10 år i
livet, när hon bodde i Gränna och vi gjorde små utflykter. George seglade
också till sjöss i en Jonssonbåt som timmerman och hade varit över i Syd-
amerika om jag inte minns fel.
Uno Båtbyggare var öns siste båtbyggare på heltid.
Av honom beställde vi en Vättersnipa, som han aldrig
hann bygga innan han gick bort.
Olle var båtentusiast och medlem i Båtologen. Hans
son Hasse är maskinansvarig på färjorna och en av
skepparna i Visingsötrafiken.
Paret Gustavsson har sin son Göte liggande hos sig. Göte var remmalagsägare och
kusk, som jag lärde känna tidigt.
Olle Krantz och hustrun Ruth. Olle var änkling 30 år, men hade Miriam
vid sin sida på Tempelgården. Hon dog också ifrån honom.
Mauds föräldrar Gunnar och Irma, flyttade hit på gamla dar från Väster-
ås .Dom var så rara och älskliga.
Sven Ekström, en av öns mest inflytelserika personer, var också bekant.
Alvar var prefekt på Hälsohögskolan i Jönköping och
närapå granne.
Evald Aspengren hade bott här många år som sommargäst, men lät bygga ett ekolog-
iskt hus på sin tomt nedanför oss för inte så många år sedan, för att slå sig ner här för
gott med sin sjuka hustru, när han plötsligt går och dör. Verkligen tragiskt !
Min kollega Pelle var Barbros sällskap några år, när han omkom i en
en bilolycka. Journalisten Eje var redan död sedan flera år.
Lars Vidkvist var kompositör och granne. Fadern Karl var fiskare.
Paret Edlund var fruktodlare, särskilt av plommon.
Niclas, en ganska ung och fin kille ,men ett samhällets olycksbarn.
Konstnären Anne Lönnqvist gjorde bl.a fina tygapplikationer om alla
sagor och myter om Visingsö.
Gick under namnet Bullen, idrottsintresserad men något rörelsehindrad
Ester Gustafson, Säby Kolaregård, död 1909 ? Vårt gårdsnamn ! ?
Vem var hon? Vem trotjenade hon? Uppenbarligen mycket uppskattad.
Vart tog majoren själv vägen?
Några Visings finns i alla fall inte på
ön längre.
Den Braheska ättens paradkyrka med många klenoder. Tornet härrör
från den gamla Ströja kyrka från 1100-talet. Själva kyrkan lät grevarna
Brahe bygga under 1600-talet.
En mer utsmyckad kyrka får man leta efter.
Braharnas krypta lyser lätt under greve Per Brahe d.y och hans gemål Christina Stenbock.
Koret med högaltaret och altarbilden.
Predikstolen.
Här är kyrkguldet (Christinas brudutstyrsel) och kyrk-
silvret i sitt kassaakåp.
I något skåp härinne i sakristian förvaras drottning Christinas krönings-
mantel, som prästen bär på drottningens kröningsdatum varje år. Man-
teln togs om hand av greve Per Brahe, som var den som tog av henne
manteln när hon abdikerade.
Här är kyrkväktaren Roger, som har ansvaret för alla
dyrgripar just denna dag.
Visingsökvinnorna fick bära Christina Brahes guldbrud-
krona ända in på 80-talet. Den sista bruden som bar
den var en granne till Roger söderut och en vännina,
Pia, till mig och min hustru, när hon gifte sig med sin
Claes.
Nu förflyttar jag mig till öns norra kyrka, Kumlabykyrkan,
dit alla remmalalag kör för att alla turister ska kunna klättra
upp i det avkapade tornet, som Per Brahe lät göra för att
tornet skulle tjäna som plattform för astronomiska studier,
som öns elever skulle bedriva i öns skola. Det som idag är
folkhögskolan.
Runt kyrkan ligger öns andra kyrkogård.
Kyrkan är ett ständigt renoveringsobjekt.
Under denna sten ligger Per Eckerberg, kallad Sveriges sista politruk,
med makan Inga. Eckerberg var socialdemokratisk politiker och under
många år landshövding i Östergötland. Per var fosterbarn hos en lärar-
familj på norra skolan uppe vid oss. Här ville han vila för tid och evighet
Eftersom kyrkan bättringsmålas, är gravstenarna närmast kyrkan plast-
överdragna. Denna sten döljer Per Brahes trumpetare, som förgiftades
av arsenik av Anna som tvångsgiftes 20 år gammal med den dubbelt så
gamla trumpetaren. Annas käraste lämnade ön i förtvivlan. Anna hals-
höggs för sitt brott på en kulle vid dagens skolbarn leker eftersom den
ligger alldeles i anknytning till skolgården. Där har även våra barn lekt.
Här är stenens baksida med iinskiptioner av Per Brahe själv, han som
utfärdade dödsdomen.
Här ligger också Jan Lövenwald, Braheskolans miljöpartistiske rektor.
Han lät sätta upp Visingsös första vindkraftverk, döpt till Vind-Jan, ur
en fond efter Per Brahe, som skolan disponerade.
Monica Ödeen var kanslist på kommunens lokalkontor på Visingsö,
dit jag var in och frågade om hus till salu. Det var där jag stötte ihop
med träkonstnären Åke Wasén, vars hus jag sedan köpte.
Eric Ödeen och jag satt med i Visingsö Vinds första styrelse.
Många döda blev det, säger Robert Skalman.