Jag mötte Ingo och hans "hopplösa" vänner torsdagen 28 juli 2016 (skrivet söndagen 31 juli)

 
Jag träffade min stroke-"olycksbroder" Bernt över dagens tidningar på biblioteket. Han berättade att det pågick ett läger nere på Brahevallen och att jag borde ner dit och träffa Ingo. Nyfiken och som den bloggare jag är vill jag inte missa nåt som händer på ÖA. Vad som möter mig är detta:
Ett campingläger, "de brustnas camping" med en flagga som skvallrar om att det har 
med LP-stiftelsen att göra. (LP=Lewi Petrus)  Flaggan talar om Hederlighet, Drogfrihet,
Kamratskap, Solidaritet. Vårt motto:  Det finns inga hopplösa fall. Lewi Petrus tillhörde 
ju och var pastor i Filadelfiakyrkan och han flyttade in i danspalatset Nalen på Regerings-
gatan i Stockholm när Topsi Lindblom dog och Nalen stängdes. (Jag var bara där en gång
och det var sista kvällen det var danspalats. Där föddes "swingpjatten, där debuterade både
Lill-Babs, Monica Zetterlund och många av dåtidens stjärnor. Vissa hänger med än idag.)
På Brahevallenr träffar jag "dom hopplösa" Yngve och Maria och Hjalle från Shanghai, där han leder LP-stiftelsen där, sedan 14 år tillbaka. Han har kommit hit till Visingsö enkom för detta  "De hopplösas camping".
Min tveksamhet är borta, min nyfikenhet tar över och jag går på sammankomsten i Kumlabyskolans gymnastiksal, det som Bernt pratade om.
Här träffar jag Ingo (han i blått och med hästsvans) första gången. Mats med gittaren är  ett "hopplöst fall"
Ja,alla på bilden är "hopplösa", inklusive Ingo. Ingo och Mats var dom som startade "De brustnas camping".
Här presenterar Ingo Robert Frid, som på sin gula tröja har texten
Drogfri behandlig, en känsla av rättvisa  Almedalen 2016. Han har
naturligtvis också varit ett hopplöst fall som suttit inlåst på psyket,
suttit i rullstol och allt annat eländigt du kan tänka dig.
Här är det entrepenören  Ola (heter han så ?) i vitt, som hör till de hopplösas skara som Ingo
presenterar för de tillika hopplösa åhörarna.Ola har startat åtskilliga framgångsrika företag
och föreläser idag för på unversiteten om entrepörskap. Det märktes på hans även idag
långa berättelse om sitt drogfria liv. 
 
Får jag presentera min glada ledsagare och mentor här på lägret, Carina. (?)
 
Detta var den första omtumlande dagen här på lägret, bland alla beundransvärda "hopplösa"
människor.
Andra dagen inleds av att Brahevallens fotbollsplan välsignas inför kvällens match då Vais
möter TV-laget.
I en ring på fotbollsplanen leder Ingo välsignelsen. Ingo benämner sig kaplan. Traditionellt har kaplan varit
en hjälppräst i kyrkan. (bloggarens anmärkning)
Tillbaka i gymnstiksalen börjar man sjunga välkända psalmer från frikyrkorörelsen, som alla människor
älskar och kan. Han har öppnat pärleporten, Ovan där osv, under ackompanjemang  av Mats på gitarr.
En av de tyngsta krimella och drogmissbrukarna Gustav,  leder en predikan som inte går av för hackor
 
Därefter blir det lunch på Braheskolan, där jag är medbjuden.
Något har hänt. Jag kan plötsligt gå hela dom 300 metrarna till lunchen på Framnäs. Min moppe har just fått ännu en punktering pga att jag kört på ett häftstift i gymnastiksalen. Maximal otur skulle vi vanliga människor
säga. Här säger man att Gud har ett finger med i spelet för att jag ska kunna gå till lunchen. Fan tro´t, sa Relingen. Ursäkta svordomen, men den hör till själva uttrycket.
Min ledsagare Carina bär mina kryckor i onödan  Jag tar fortfarande det mer säkra för det mer osäkra 
undret att jag plötsligt kan gå på egna ben.
Vid lunchen sitter jag med Sandra, präst i Svenska kyrkan. Jag ger mig sjutton på att 
hon också har ett finger med i spelet att jag plötsligt kan gå. Så glad som hon är.
Kanske var det rentav hon som fixade min punka. Nej förlåt ! Det  var ingen snäll tanke.
Tack gode Gud för maten, bad man alltid som barn.
Min senaste älskling Maria. Yngve spelar svartsjuk.
 
Tillbaka i gymnastiksalen.
Peter i orangt linne leder "Rövarkören". Peter är Skånes mest hopplösa fall,  enligt polisen och socialen. 
Här leder han kören av  grovt kriminella män och kvinnor. Vilken sångarglädje !
Mats fortsätter att spela och vi sjunger för full hals.
 
Vi är utlovade en surprice.
Plötsligt står han där, allas vår Özz Nujen.
Han går ut lite lugnt med att säga att han är kurdisk muslim (precis som vi inte visste det)
och  säga att vi har samma Gud och att Muhamed är hans profet.(precis som Jesus
är Guds son och hans profet. Bloggarens anmärkning, som jag säkert får kritik för)
Sedan är han i full gång som vi 
känner honom.
 
Mina nyfunna vänner lyssnar och skrattar.
 
Robban lägger sin hand på min axel, Mats står och ler och dom andra ser också så glada ut. Vem håller Özz i handen om inte Robert Skalman.
Nästan hela rövargänget med den fuskande, reslige Skalman,som står på sin punkamoppe.
 
Det har varit en mycket omtumlande och fantastisk helg. Tack alla nya vänner ! ! !
säger Robert Skalman.