robertskalman.blogg.se

31 augusti 2014, 07:42

Nu bär det av hem till Stockholm igen efter en fantastisk sommar här på Visingsö. Igår började jag min

avskedsturné här på ön. Besökte först Rakel i Prästgården. Vi pratade om att återses i oktober, då hon

kommer upp till stan. Då ska vi göra det besök som aldrig blev av ifjol. Hon tar med sin syster Rebecca

och vi ska besöka min kollega Göran Sjödin (GPS) som bor i Isaacs och Sigrids ateljé i det gamla

stationshuset på Katarinavägen. Huset blev sedan Sjömansinstitutet och där var Görans pappa sjömans-

präst och hade ateljén som tjänstebostad. Göran läste sedemera till sjökapten och tog över lägenheten

efter föräldrarna. Han har inrett bostaden med många fartygsinventarier han kommit över under sitt yrkes-

verksamma liv. Återkommer till besöket senare i höst.

Flera av mina bloggläsare har velat höra mer om det jag ställde till med i Sundsvall. Jo, jag var ju med

och initierade strejken på Kema Nord, där jag jobbade vid Karbidugnen. Vi var 450 man (och kvinnor)

som gick uti en tolv dagar lång vild strejk ( alltså inte sankionerad av facket ) .När vi väl blev instämda

till Arbetsdomstolen var dock fackklubbens medlemmar med till Stockholm och gick med i demon-

strationen genom Stockholms gator. Vad skulle dom göra? Alla deras medlemmar gick ju där. Det

hedrades dom för.

Samtidigt som strejken pågick, repeterade jag för min roll som konsul Friedrich Bünsow, den störste

sågverkspatronen i Sundsvall, en verklig person, som senare lät bygga sitt palats vid Stranvägen. Han

var upphovsmannen fill det som sedan blev SCA. Vi satte upp ett arbetarspel om Sveriges första strejk

hundra år tidigare 1879, som slogs ner av militär ledd av landshövding Curry Treffenberg.

Allt detta mitt förehavande finns skilldrat i en film som heter " Den stora strejken", som sändes på

tv hösten 1979. Nog om detta!

På väg ner för att säga hej då till min 85-årige kompis Lasse, hittade jag min kräftkompis Klasse,som

hade fått soppatorsk (?) på sin elmoppe. Jag grejade en bogserlina på Pensionatet och bogserade

hem honom så han kunde ta sin andra moppe.

S Sedan for vi gemensamt till Folkhögskolan där jag där jag bjöd på lunch.

Därefter lade vi naturligtvis ut hans kräftburar i gamla hamnen. Vad annars? Vi höll aldrig på att komma

dit: Klasse är fenomenal på att hitta svamp i dikesrenarna. Det blev både Carl Johan och stolt fjällskivling

längs vägen.

Klasse med stora Carl Johan.

Äntligen framme!

Hej då till bröderna Tomas och Marcus på Örtagården, som just hade ansat sin spaljé

av sällsynta äpplen och päron.

Till slut kom jag fram till mittt mål tidigare på dagen. Här sitter Lasse

och hans fru i kvällsolen, efter en dag i potatisåkern.

Ännu var jag inte hemma, men på väg dit. Då stöter jag på Carl Emil som just parkerat

sin bili garaget. Där får jag syn på ett bekant skorstensmärke. från passagerarbåten

Magnus Ladulås, som Carl Emil hade tillsammans med svärsonen Janne och resten

av den Janzonska klanen när vi kom hit för drygt 25 år sedan.

Carl Emil spelade fotboll i VAIS med den lika ålderstigne Lasse en gång i tiden.

Ett rejält handslag som tack för en fin sommar, avslutade vår pratstund.

Sedan var jag ner till dom nya ägarna till Grönstad, Lisa och Lennart, som höll på med

att måla om huset i den gula oljefärg jag en gång började med. Det blev så grant. Lilia

hade just varit där, inte för att leta efter mig, men för att fråga efter lift till Stockholm.Vi

får bara plats tre i Philipps firmabil. Jag glömde faktiskt att fotografera våra efter-

trädare, även om dom hade gjort sig välddigt bra på bild.

En trött men nöjd Robert Skalman