Taxichaufförer och att vakna av en dröm fredagen 8 april 2016
Gårdagens Ålandsresa satte avtryck. Färdtjänstresorna på 10 mil till och från Grisslehamn var mycket angenäma.
På uppresan hette vår chaufför Henrik, en ung svensk kille, numera bosatt i Norrtälje. Förutom jag och Henrik, var det min ledsagare Lilia. Vi samtalade om allt mellan himmel och jord. Han berättade om landskapet vi for igenom. Han hade flyttat upp hit till Roslagen från stan, eftersom han tyckte om att vistas i naturen.Mot slutet av resan ville Henrik veta vilka filmer vi gillade. och vi berättade entusiastiskt om speciellt två filmer, "Fitzcaraldo" av Werner Herzog, när man drar en passargerarbåt över stock och sten genom Amazonas, för att nå det operahus, en operaälskare uppfört mitt uie i djungeln. Och den andra filmen var den rumänska "Svart katt,vit katt" om den dråpliga zigenarklanen och deras dramatiska äventyr. Vi var så engagerade alla tre att vi missade avtagsvägen till Grisslehamn och var tvungna att vända. Vi kom lite sent till avgången, sä att att min ryggsäck blev kvar i bilen. Verkligen synd att skiljas från Henrik !
Likadant var det på färdtjänstresa hem. Vår chaufför hette nu Åke, var 2,08 lång och också roslagsbo i övre medelåldern. En sportman som både tävlade i skidor, cykel och bowling. Han kände dessutom flera av mina skepparkollegor. Det blev mycket snack om Vasaloppet naturlgtvis, han som aktiv och jag vid sidan av min intervjuande far som alltid låg i täten. Åke kom mycket väl ihåg farsans "bästa-lista". Och vi konstaterade att vi hade träffat samma stora skidåkare, som Mora-Nisse, Sixten Jernberg, Janne Stefansson, Rolf Rämgård m.fl. Så mycket sport har jag aldrig tidigare pratat. Den ena Roslagschauffören ska hämta min ryggsäck hos den andra, för att lämna den till mig, när han besöker ett taxihak i Västertorp, nästgårds till oss, i veckan som kommer.
Själva båtresan skrev jag om i gårdagens blogg. Allt detta som hände detta händelserika dygn gjorde stort intryck, så imorse vaknade jag av en dröm, där jag erbjöds jobbet som kökschef på Eckerö-linjen. Till min stora förvåning tackade jag ja. Tydligen hade jag också gjort intryck ombord. Det enda kruxet med denna anställning är hur jag ska kunna bo kvar i vårt kollektiv.
Tur att det bara var en dröm !, säger Robert Skalman.
l