robertskalman.blogg.se

I efterverkningarna av Missionskyrkans sommarmarknad, är jag där på 

den efterföljande loppisen och råkar stöta ihop med Linnea Krantz, som

jag pratade med på  Komsum förra veckan utan att riktigt vem hon är, 

bara att hon var mycket bekant.

Plötsligt dyker Per Åke upp och jag frågar honom om han vet vem 

jag pratar med. - Det är ju min morsa,svarar han.

Följande samtal utspelar sig sedan. Han säger till sin mamma:- Robert

här är en kolklega till mig i Trafikverket.och är dessutom pappa till pojk-

arna Kalmér. - Jaså, ja dom minns jag mycket väl,säger hon. Är det sant?

Jag nickar bekräftande. - Var inte en av dem ihop med Lisa? - Dom gick i 

alla fall i samma klass och Philipp var väldigt förtjust i Lisa,svarar jag.

Per Åke måste kila vidare, men hinner ta en bild på Linnea och mig.

- Dom bara springer, säger hon om sonen som försvinner.

Var inte Du med och åkte båt på Göta Kanal? Nej, det var nog bara vi

tjejer som var ute. Din fru var med, minns jag bestämt.

Samtalet fortsätter. - Var inte Du med när Irmas Gunnar firades på 90-

årsdagen på Öbergs kafé? - Jovisst var jag det, svarar jag. - Jag minns 

att vi satt vid samma bord, säger Linnea då. Konstegt att jag inte kände 

igen Dig först.

Intressant samtal mellan två något äldre.

Trevligt att träffas, konstaterar vi båda två innan vi skiljs.

 

 

 

Det här är en bild jag tog nån gång på 90-talet, när jag fick följa med ett litet plan på det årliga "Fly-Inet" på Visingsö, då små privatplan från hela södra Sverige träffas på Visingsö.

Bilden är tagen över vår by Säby. Det röda till höger är Kelle och Charlottes Norra Skolan, Det vita i mitten är 

vår Kolaregård, på andra sidan vägen en del av Tempelgården och längst upp till vänster det gula huset i Grönstad, gården som vi också ägde fram till för fyra år sedan.

Bilden är monterad i en fönstebåge som Kelle fick av oss när han fyllde 50 år och nu hänger i deras förstutrapp.

Robert Skalman kan skönjas i glaset.