Fortsatt slask från Visingsö. Torsdagen 2 juni 2016
På Örtagården fortskrider arbetet med orangeriet inför nyfikna åskådare.
Här är en till.
Sådan husse, sådan hund. Hon är en tik med ett namn som jag inte
minns, men som jag tyckte passade henne.
Minns Ni hemmansägare Ragnar i "Hem till byn" ? Han som körde
fram och tillbaka många gånger för att höja trafikstatistiken i byn. Nu
mäter dom på flera ställen på ön samtidigt. Inhägnad nyplantering av
ek, där nån av stormarna fällt skogen till vänster.
Ö-ettan, öns enda väg som sträcker sig nästan lika långt som ön är
lång (14 kilometer). Observera tvärvägen "Lyckevägen", vårt yngsta
barnbarn Lyckes egen väg.
Genom tätorten Tunnerstad. Man ska åka fram, säger man.Konsum hägrar.
Lokförare Palle = Lappen i uniformsmössa.
Kanonsvarvaren Göran, som jag brukar segla till Hjo med varje sommar
med jordbruksprodukter för avyttring i Hjo hamn (årlig tradition). För att
avisera byabåtarnas ankomst fyrar Göran an sin lilla kanon och "Trafik"
svarar med sin ångvissla.Här hänger han dock hemmavid i all sin prakt
= skägget.
Dom tre första vindkraftverken på Visingsö.
Anne Lönnqvists textilapplikation "Ekologisk kraft".
"Den sotige" Blå/vildfärgad Åsbotuppur Robert Kalmérs genbanksbesättning på Visingsö. Lägg märke till de båda markerade sabelfjädrarna i stjärten - ett primitivt drag. Foto: Robert Kalmér,1996. Publicerad i hönstidningen "Hanegället", en tidning för dem som har renrasiga lanthöns.Den här tuppen försökte
jag beskriva i ord i en blogg förra veckan. Oj, vad dom kunde tuppfäktas
när dom var flera stycken !
Badet ser ut att vara klart till månadsskiftet.
Här i den gamla prästgården på Visingsö, bor min kompis Rakel Grünewald.. Står hennes Jaguar där den
står nu, är hon hemma.
Rakel med sitt färgade röda hår bak-
ifrån.
Nu är det livat i starholken. Ungarna piper förtvivlat och mamma och...
...pappa flyger i skytteltrafik för att tillfredsställa deras omåttliga behov.
Och så iväg igen. Skynda,skynda,skynda.
En vecka före månadsskiftet, är vikten 84 kilo. Förra månadsskiftet var
vikten 88 kilo, alltså har jag gått ner mer än 1 kilo i veckan. Idag visar
vågen på 83 kilo. Jag fastar inte. Använder mig av RM-metoden. Den
står för Raman Mehrzad, en ung läkare av arabiskt ursprung men utbildad
i Sverige. Jag äter på hans inrådan bara linfrö, vetekli, vitlök, råa grönsaker,
nötter, en liten bit lax per dag och kryddar med cayennepeppar och dricker
äppelcidervinäger och grönt thé vaje dag. Idag 2 juni väger jag 83 kilo, men
kan inte fotografera detta , för jag har drabbats av en massa tekniska problem
sista dagarna.
I sex dagar har robotgräsklipparen stått still för att den inte får ström från
den nergrävda strömslingan. Tyder på elavbrott,men var ?
Min moppe har punktering och står nere i hamnen i väntan på att bil-Mickes
feber ska gå ner lite.
Datorn har inte gått som den borde. IT-experten Oscar har varit här två gånger så nu
går den lite bättre, men vissa små detaljer glömmer man alltid att fråga. Därför får
jag inte fram alla bilder fram till min blogg.
I förrgår skulle jag vara duktig och tvätta lite innan Lilia kom ner, men då gick
en propp varje gång jag startade tvättmaskinen. Fick nödtömma den för att få
ut kläderna.
Det enda positiva med allt elände, är att gräsmattan får en massa fina blommor
som aldrig skulle visa sig så länge "lilla gubben" klipper av alt som försöker sticka upp.
Tusenskönor, vita...
...och till och med röda.
Gult och blått.
Här hänger den tvångsöppnade tvätten och torkar i strålande sol och vindens fläktar.
Synd att jag inte får fram bilden på den jättefina SAAB 95 som Maxim just köpt efter
en nästan 100-årig gubbe, som knappt har kört den, fast det är en 20003:a. Ser helt
orörd ut. I den kom Lilia ner idag. Maxim åkte tillbaka med nästan vändande färja,
säger Robert Skalman.